Crochet, Coffee and a Corgi

Det här är det sista inlägget jag gör på den här bloggen. Om jag finner ork för en annan blogg kommer jag dock att länka den härifrån.

Ta hand om er allihop!

Nu är jag tillbaka med sambo, hund och katt i Nynäshamn efter att ha varit "husvakt" i Strängnäs. Timmy tyckte verkligen att han vaktade bra. Jag tyckte att han gnagde på allt han kunde komma åt. Stackars mamma min som får komma hem till det. Nä, så illa är det inte. Vi hade hur som helst väldigt mysigt även om det regnade ganska mycket. När det inte gjorde har Timmy fått springa i skogen med löplina efter sig. Vi tycker väl inte riktigt att hans inkall är helt perfekt än (Timmy tycker att den är perfet: han kommer när han vill). Det har hur som helst varit himla kul att ha honom "lös" i skog, park och trädgård och han har blivit mycket mer vuxen på bara en vecka.
Regnet har dock gjort det möjligt att virka på. Jag gör en större variant på The south bay shalette i Järbos Stella, en pippi-granny-sjal i Julbileumsgarn och en japanese flower-sjal i ett garnfynd från sommarens första loppis. Jag har också hittat lite garn på rea hos Kickis Garn som jag har stora planer för (eller i alla fall några tankar).

Inte mindre är fyra sjalar håller jag på med, här bilder på tre av dem. Väldigt WIP!



Jag lyckades faktiskt att göra lite garnfynd: soyablend och mohair till halva priset. Tjoho!



Den närmaste veckan är Timmy på dagis hela veckan och jag skriver tenta.

Nej, vet ni vad! Jag gillar inte alls sommaren. Jag vet att folk tycker att jag är knäpp men jag har inte mycket till övers för den. Det är för ljust, för varmt, för klibbigt etc.  Jag vill bara att den ska ta slut så jag får njuta av hösten. På hösten är det lagom kallt utan att det ligger en massa snö överallt och jag som gillar regn kan inte annat än mysa. Sitter och snokar efter en bra regnjacka till Timmy, han tar ju sin tid på sig att torka när vi har varit ute i regnet och jag föredrar att mysa med en inte allt för blöt liten vovve.

Okej, nog med gnäll. Vi tar lite glada bilder istället!

Hittade den här när jag var ute på promenad... tycker bara att den är så himla fin att jag måste dela med mig av den.

Timmy berättar: Jo, alltså, jag har ju haft ont i höften dårå. Matte säger att det är för att jag egentligen inte är en valp utan en liten gubbstrutt. Hon tror att hon är rolig den där matte. Hur som helst har matte och husse tvingat mig att sitta i hallen i jättemånga dagar och jag har inte fått göra någonting kul alls. Jag har blivit utburen för kortrastning och jag har inte fått jaga någonting eller hälsa på alla trevliga saker jag ville hälsa på. Usch, säger jag bara! Veterinären ringde ju husse och sa att de inte kunde se någonting fel på rönkefikationen men att jag skulle vara stilla i en hel vecka. Jag fick integöraont-medicin i maten varje morgon och sen fick jag sitta på rumpan. Jag skällde en massa så att grannarna skulle komma och befria mig men det var ingen som gjorde det. Dumma grannar. Nu mår jag mycket bättre i höften och jag får äntligen gå ut och röra på mig. Men matte säger att hon minsan tycker att jag ska ta det lite lugnt i alla fall om jag inte vill få ont igen.

Men vet ni vad, det har hänt roliga saker också! Jag har minsan fått börja på dagis. Inte ett sånt där tråkigt skoldagis som människovalpar går på utan ett riktigt hunddagis med en massa roliga hundar. Jag har till och med fått en flock som jag är med på dagarna! Vi kallas minsan för vallflocken och vi är bästigast på hela dagis. Vi har ett eget rum med soffor där vi får busa när vi inte är ute med de roliga tvåbentingarna som jobbar med att passa upp oss. Jag tycker att det är jätteroligt och jag vill vara där hela tiden. Nu får jag bara vara där lite kort för tydligen måste jag inskolas. När matte och husse hämtar mig så lägger jag mig ner på marken utanför dagis och vägrar att röra på mig, för jag vill faktiskt vara kvar med mina nya kompisar. När jag kommer hem är jag trött som bara en corgi kan vara och sover och sover. Det tycker matte är skönt för hon tycker att det har varit lika jobbigt som jag att jag inte fått gå ut.

Lilla Timpen har gått och fått ont i höften den stackars. Dagen innan midsommarafton trotsade vi det nedvräkande regnet och tog honom till veterinären där han klämdes och kändes och röntgades. Höftleden var tydligen slapp men mer än det unde de inte säga. Inte förrän på onsdag då en specialist ska kolla på plåtarna får vi reda på om det är en uppkommen skada eller om det är medfött och vad som kan göras åt saken.
Som det är nu får den lilla plutten sitta och glo i en avspärrad del av hallen. Det är inte alls roligt för en livsglad liten corgigosse, det kan konstateras. Jag får hjärtsnurp när han tittar med de stora bruna på mig och gnäller över att han inte får springa runt och jaga gräs. Sommaren verkar faktiskt inte alls bli som planerad och till råga på allt är kaffet slut.

Jo, det har som Timmy sa, varit mycket att göra för mig. Men nu är det värsta snart över. Upsatsen är inlänad och examinerad. Jag har en liten text kvar som måste in innan onsdag om jag vill få mina poäng för terminen. Jag begriper bara inte hur det kan vara så att det är de små uppgifterna som känns mest överväldigande. Jaja, det har i alla fall virkats en del, även om jag inte är direkt nöjd eller för den delen färdig med någon av sakerna.

Kameran är inne på lagning (det är vad man får om man envisas att ha en jädrans fet optisk zoom på en kompaktkamera) så trots försök att photashopa upp dem så känns de lite trista.  Men hur som helst:

Det här är förvaringskorgarna som blev till utav repsnöret. Min tanke är att de ska stärkas med trälimsmix. Har redan hittat formar som passar för att sträcka ut dem lite snyggt. Tyvärr har jag inget trälim och jag glömmer ideligen bort att köpa något så det har ännu inte blivit av. Måste dessutom väva in ändar, men det ääär ju så tråkigt så  även det ligger på hyllan.

Eftersom jag hade ganska mycket Drops Nepal hemma så satte jag mig för att göra en axelvärmare. Jag till och med mätte och hade mig, vilket jag ju inte har för vana att göra, men ändå känner jag mig inte speciellt nöjd. Det är ju möjligt att det är modellen som inte faller mig i smaken men jag tror att jag gjort något fel, ryggstycket är nog för "högt" för att passformen ska blir bra. Ska försöka göra någonting för att snygga upp armhålen men opsie dacy, garnet är nästan slut.

 

 

Jag håller även på att färdigställa en filt eftersom det i februari damp ner en liten palt vid namn Arvid i storfamiljen. Klart han ska ha en filt tänkte jag. Måste dock hitta en ångstrykjärn för att blocka den när de sista varven är avslutade.

 

Och sist och minst så håller jag på att förvandla påsgarnet från den fd hexagonpåsen till disktrasor. Jag vet hur många saker jag påbörjat med garnet bara för att sedan repa upp det. Alldeles för många garanterat.

 

Ha det nu gött allasammans!

Virk on!

 

Timmy berättar: Jo, det likosm så att matte är en väldigt, väldigt upptagen matte så hon hinner inte riktigt blogga just nu. Hon säger att hon ska försöka skriva ett längre inlägg nästa helg. Nu får ni nöja er med fina bilder. Jag har varit med matte i Strängnäs. Det var roligt, jag hade ju en stor trädgård att rota runt i!

Äntligen framme! Det var så mysiggt att lufsa runt i trädgården, även om det var ganska många myggor.




Fin blomma! Jag fick inte äta upp den för matte och mattemor. det var lite tråkigt.



Och eftersom mattebror hade fyllt en massa år så åts det bärtårta i solen. Men då hade husse redan varit och hämtat hem mig så jag fick ingen. Åh typiskt.

Timmy berättar: Idag är det så varmt och soligt ute att matte bara var tvungen att sätta på mig selen och gå en sväng. Det var ingen lång sväng men jag tycker inte om att gå så mycket just nu så jag sätter mig mest på rumpan hela tiden eller så stoppar jag nosen i backen och undersöker vad det kan vara som luktar (mossa är bäst för det) och då kallar matte mig för lilla grisen. Men det gör ingenting, hon snackar så mycket hon matte. Vi träffade jättemånga roliga typer ute. En tant ville inte  alls prata med mig, däremot ville hon prata med matte om tandläkare som hade kidnappat henne när hon var tio år och  satt in lagningar som gjorde att hennes tänder var förstörda för resten av livet. Matte mest hummade och höll med och sen när tanten gått så sa hon att man måste vara snäll mot folk som inte har det så lätt här i livet, även om de kan verka knasiga. Jag vill ju egentligen bara ha godis.
Matte verkar vara lite stressad men hon lyckas ändå inte få så mycket gjort. Hon skriver på en uppsats om socialjourer, hon tycker det är roligt men när hon blir stressad stänger hon liskom av. Hon säger att det är ganska kontorsproduktivt.  Men titta vad hon har gjort... ska visa bild!

Lite sol smög sig fram under  eftermiddagen och våren bara rusar på!

Ska det regna, eller ska det inte? Spänningen är olidlig. Jag vet att det är som att svära i kyrkan men jag för min del hoppas på lite droppelidropp. Jag gillar ju aktiviteter förknippade med innesittande, t ex att arbeta med min Nissesjal. (Följ länken för mönster, det är ju inte mitt!) Arbetsnamnet är Nissesjal av den enkla anledningen att den är gjord av Nissegarn. Såhär i slutet av terminen är garnbudgeten inte den fetaste men lite akryl finns det alltid rum för.

Det är fullt möjligt att jag hinner tröttna innan sjalen är klar men jag ska försöka hålla ut. Eftersom jag använder ett tunnare garn än som föreskrivs i mönstret dublade jag antalet luftmaskor i startkjedjan. Det fungerade inte. Suck. Eftersom jag inte är en hejare på att räkna tog det ett tag för mig att få till rätt antal på i grundkjedjan. Nu är jag hur som helt på banan. Frågan är: ska jag förära sjalen me fransar när den är klar eller ej?

Okej, det ska erkännas att min Lion brand market bag, från och med nu känd som vårpåsen, har varit klar ett tag. Jag har bara inte haft tid att fota den på ett hedrande vis. Men idag passade jag på när jag och den corgieska hunden var ute och sörplade sol. Ibland så har man nämligen tur. Jag satt egentligen och skrev lite text inför den pågående B-uppsatsen när strömen gick. Plopp bara sådär. Det blev ju ingen panik eftersom jag satt på slapptopen men mitt batteri är trots allt inte mycket att hänga i julgranden.

Så jag och Timpan tog vårt pick och pack och gick ut i solen där Timmy startade krig med pissmyrorna.  Han fick också möjlighet att hälsa på fastighetsskötarna som han tycker sååå mycket om och även göra sig bekant med killen som klipper granngårdens gräs. På det hela taget var det himla mysigt men efter en lång vinter har jag glömt bort hur trött man kan bli av solen. Timpen har nu deckat i sin bia trots att han först totalvägrade att gå in.