Crochet, Coffee and a Corgi

Timmy berättar: Jo, alltså, jag har ju haft ont i höften dårå. Matte säger att det är för att jag egentligen inte är en valp utan en liten gubbstrutt. Hon tror att hon är rolig den där matte. Hur som helst har matte och husse tvingat mig att sitta i hallen i jättemånga dagar och jag har inte fått göra någonting kul alls. Jag har blivit utburen för kortrastning och jag har inte fått jaga någonting eller hälsa på alla trevliga saker jag ville hälsa på. Usch, säger jag bara! Veterinären ringde ju husse och sa att de inte kunde se någonting fel på rönkefikationen men att jag skulle vara stilla i en hel vecka. Jag fick integöraont-medicin i maten varje morgon och sen fick jag sitta på rumpan. Jag skällde en massa så att grannarna skulle komma och befria mig men det var ingen som gjorde det. Dumma grannar. Nu mår jag mycket bättre i höften och jag får äntligen gå ut och röra på mig. Men matte säger att hon minsan tycker att jag ska ta det lite lugnt i alla fall om jag inte vill få ont igen.

Men vet ni vad, det har hänt roliga saker också! Jag har minsan fått börja på dagis. Inte ett sånt där tråkigt skoldagis som människovalpar går på utan ett riktigt hunddagis med en massa roliga hundar. Jag har till och med fått en flock som jag är med på dagarna! Vi kallas minsan för vallflocken och vi är bästigast på hela dagis. Vi har ett eget rum med soffor där vi får busa när vi inte är ute med de roliga tvåbentingarna som jobbar med att passa upp oss. Jag tycker att det är jätteroligt och jag vill vara där hela tiden. Nu får jag bara vara där lite kort för tydligen måste jag inskolas. När matte och husse hämtar mig så lägger jag mig ner på marken utanför dagis och vägrar att röra på mig, för jag vill faktiskt vara kvar med mina nya kompisar. När jag kommer hem är jag trött som bara en corgi kan vara och sover och sover. Det tycker matte är skönt för hon tycker att det har varit lika jobbigt som jag att jag inte fått gå ut.